IFK World Championship 2-4 juni 2022

IFK-organisationens världsmästerskap avhölls i Valencia Spanien, mitt i semestersäsongen. Vilket märktes bland annat på varmt väder och höga flyg- och hotellpriser. 39 länder och totalt 465 deltagare var anmälda. Det var ett VM för flera ålderskategorier. Förutom vuxna så fanns kategorierna U21, U18 och nytt för denna gången, även en U16 kategori. 

IFK är en annorlunda Kyokushin-organisation, då den inte har sina rötter i Japan utan i England. Det innebar att Japan som land inte var representerat. Ryssland var det inte heller av förklarliga skäl. Under förra IFK VM tog Ryssland 10 av 16 medaljer i herrklassen och 6 av 8 medaljer i damklassen. Det innebar att utan Ryssland på startlinjen skulle detta VM bli ett totalt annat VM.

Tävlingen var öppen för andra organisationer och många tog chansen att delta. Från Swedish team deltog Mette Nielsen, Sanne Larsson (Enso), Mirjam Björklund (Keiko) och Ali Hayder (Stockholm).

Mette startade mot belgiska Tina Beyers. Hon arbetade metodiskt och distinkt. Det blev en förlängning men sedan hade Mette tagit över matchen och hon vann med 4-1.

Mettes nästa match var mot brittiskan Emma Markwell, en välmeriterad fighter. Mette hade dock inte någon respekt för Emma utan fortsatte med sin taktik med distinkta tekniker varvade med chudan mae geris. Det blev oavgjort efter första omgången vilket satte press på Emma. Mette höll emot men på slutet av förlängningen tog Emma över matchen vilket innebar en förlust med 1-4.

Trots det stora urvalet så lyckades lottningen med att Sanne Larsson fick i sin första match möta norska Therese Netland Östebröd. Therese hade bara några veckor innan deltagit på träningsläger med Sanne och var väl medveten om Sannes fightingsstrategi. Hon mötte den genom att vara rörlig och undvika Sannes låga sparkar. Vilket fungerade ett tag - dock inte hela vägen. När Sanne höjde tempot så krackelerade försvaret och domarna såg Sanne som vinnare med siffrorna 3-0.

Sannes nästa match gick mot en schweiziska vid namn Angela Felber (IFK). Den matchen blev mer intensiv och en utmaning för Sanne. Angela var offensiv, men Sanne svarade med låga sparkar. Vilket såg hoppfullt ut i första ronden. Men slutspurten i ronden blev intensiv och bägge tjejerna fick ge sitt yttersta. Det blev oavgjort, men i förlängningen var Sannes krafter slut och Angela fick fördel och även vinsten.

Mirjam fick delta i en högre viktklass än normalt. Hon mötte välmeriterade Anna Bojda från Polen som normalt tävlar i en högre viktklass. Matchen mot Anna blev en fysisk utmaning för bägge. Det blev intensiva slagdueller på korts distans i två ronder och det blev till sist Mirjams kondition som blev avgörande. Domarna gav Mirjam segern med 3-0. Men därefter blev det administrativt tokigt. Det skrevs fel i protokollet och Anna utsågs till vinnare. Men efter påpekande och en del övertalning så korrigerades felet. Det var dock inte helt självklart.

Nästa match blev mot Krestina Valeriya från Kazakstan. Matchen var tekniskt bättre. Krestina slog hårt och hade även fina sparkar. Så Mirjam valde det korta avståndet igen och gav inte Krestina mycket utrymme för sin fighting. Till slut föll även hon för Mirjams bättre kondition. Men matchen var en krigarmatch och Mirjams hade tagit stryk, så i kvartsfinalen mot Agnes Westrin (Sv Karateförbundet) höll inte kroppen. Agnes hittade snabbt Mirjams skadade ben och matchen avgjordes på wasari till Agnes fördel.

Ali Hayder fick också tävla i en viktklass högre än normalt. Hans första motståndare Atanas Lichev hade dock ingen fördel av sin vikt. Han fick se sig nedsparkad av Alis "Brasilian mawashi" som gav poäng och avgjorde matchen.

Nästa motståndare var en spanjor vid namn Alejandro Verbo, som fokuserade på slag. Han var stark och taktiken höll ett tag, men inte hela vägen. När han blev tröttare fick Ali mer plats och var ytterst nära att lyckas med en yxspark. Det blev vinst till Ali efter en rond med siffrorna 3-0.

I kvartsfinalen mötte han britten Black Collins. Matchen blev kort. Efter en halvminut träffades Black av en ushiro mawashi som såg ut som en halvträff. Men Black var skakad och gick ned på knä. Poängen diskuterades av domarna då sparken föregicks av en smärre fasthållning. Men domslutet blev ingen otillåten fasthållning - och Ippon-vinst till Ali.

Semifinalen mot polska Szymon Olpinski bjöds publiken på hög teknisk fighting. Det var två rutinerade fighters som försökte överlista varandra med avancerade tekniker. Szymon träffade Ali med ett knä mot huvudet, men resultatet uteblev och Ali var nära med flera höga sparkar som heller inte gav något resultat. Det som till slut avgjorde matchen var istället sista sekunderna i förlängningen då Szymon höjde tempot och använde sitt viktövertag för att pressa Ali. Det var inte mycket, men det räckte för att domarna skulle ge segern till Szymon. Men domslutet var inte enat och resultatet blev 3-1. Vilket gav Ali en bronsmedalj på IFK-VM.

Man kan inte beskriva tävlingen utan att också nämna Svenska Karateförbundets / Brynäs Kyokushins fantastiska framgångar. De kom väl förberedda och målmedvetna. Både på senior och juniorsidan, vilket gav dem 3 världsmästare och 2 silverplaceringar och satte därmed Sverige på en tredjeplats i medaljrankingen. En otrolig insats.

Arrangemanget som helhet höll inte riktigt den nivå vi är vana att se på världsmästerskap. Kvalitén på vissa domare kunde varit högre och paketeringen roligare. Men det var duktiga fighters och många bra matcher.