Rapport VM i Kielce Polen 24-25 sept 2022

VM i viktklasser eller World Cup i (shin)kyokushin, som är ett annat namn på samma tävling, hålls var fjärde år. Tävlingen har hållits på olika platser i världen och denna gång var det Polens tur att vara värdland. Arrangemanget var proffsigt. Underhållande för publik och smidigt för deltagarna. Nivån på tävlingen var som förväntat varierande när cirka 30 länder samlas. Uttagningen till tävlingen sker i respektive region. För en svensk gäller det således att kvalificera sig genom att ta medalj på EM i shinkyokushin.

Region-Ryssland deltog inte, av förklarliga skäl och det gjorde att Europa fick lite mer plats på prispallen. Övriga regioner såsom Afrika, Australien, syd/nord Amerika, Asien höll inte samma nivå och nådde inte podiet alls. Det är fortsatt Japan som dominerar även om konkurrensen har blivit tuff även för dem. Europa kommer dock som god tvåa och i övriga ligger steget efter.

Japanerna är fler, starkare, snabbare, mer tekniska men de är inte inte större, vilket speglades i resultatet. De dominerade överlägset de lättare viktklasserna både på herr- och damsidan. Men i tungvikten blir deras storlek en nackdel och Europa, främst Litauen tog placeringar.

Det svenska teamet hade inte de bästa förutsättningarna inför World Cup. Skador och sjukdom hade drabbat det svenska teamet veckorna innan. Det ökade på nervositeten och stressen Men det blev, tack och lov, inte det som avgjorde vårt öde.  

Vårt medaljhopp stod till främst Ali Hayder, Stockholms kyokushin, som hade kvalificerat sig till tävlingen genom att ta silver på EM 2021. Hans meriter hade också gett honom fördel i lottningen då han stod över första omgången. Hans motståndare blev vinnaren från första omgången japanen Haruto Fujita. Det blev en intensiv och tuff match. Haruto har en udda och farlig stil där främre arm och ben är dominerande. Men Ali lyckade neutralisera det bra med sin offensiva taktik. Tyvärr blev det väl intensivt stundtals och Ali drog på sig två varningar, vilket avgjorde matchen till Japanens fördel.

Sverige hade dessutom två deltagare på damsidan. Det var Mirjam Björklund, Keiko, och Sanne Larsson, Enso. Ingen av dem hade kvalificerat sig till World Cup resultatmässigt. Men när beslutat togs att utesluta Ryssland blev det platser lediga och enligt ett rankningsystem fick de möjlighet att delta. De bägge stack dock ut på tävlingen med sina gröna bälten bland alla övriga svartbälten.

Sanne (+60 kg) fick möta sydafrikanska Ayanda Dlamini. Sydafrika har inte utmärkt sig att vara bland toppnationerna men de har utvecklats genom åren och dessutom var Ayanda 17 kg tyngre än Sanne, så inget var självklart. Tävlingens viktklasser är enligt asiatiskt standard. Vilket innebär att damernas tungvikt är +60 kg. Så skillnaderna kan vara stora, vilket det också var i Sannes match. Men det hjälpte inte Ayanda. Hon gav Sanne en utmaning i inledningen av matchen, men blev mer och mer pressad ju längre matchen gick. Domslutet var enhälligt, Sanne gick vidare. Nästa match (kvartsfinal) blev dock för svår. Monika Zielinska från Polen har en gedigen meritlista, hemmapublik och var snäppet starkare än Sanne, som fick svårt att få till sin egen fightingtaktik då pressen blev för stark. Förlust för Sanne i första ronden.

Mirjam (55-60 kg) fick likt Sanne en motståndare som inte var topprankad. Egla Guttierez från Honduras var den sämre av dem och det dröjde inte så länge innan Mirjam slog luften ur Egla. Därefter handlade matchen mest om att Mirjam försökte få ett avslut och Egla som försökte försvara sig. Ett högt knä träffade Egla otäckt i ansiktet, men hon stod kvar och näsan höll. Det blev poängvinst för Mirjam och hon gick vidare till kvartsfinal. I den matchen var Mirjam inte favoriten. Azu Kodama från Japan var den som borde ha vunnit enligt rankingen. Men Mirjam överraskade med att attackera med japanarnas egen favorittaktik. På kort avstånd öste hon in slag i högt tempo och Azu fick inget utrymme för något annat. Längdskillnaden gjorde att Mirjam undvek de långa höga slagen då det ofta träffar ansiktet och ger varning. Taktiken höll och domarna valde Mirjam till vinnare efter första ronden. Ett oväntat resultat och en bedrift av Mirjam.

Semifinalen gick påföljande dag.
Motståndaren hette Ruta Brazdzionyte från Litauen och tillhör toppskiktet och var den som borde vinna. Vilket hon också gjorde. Men det var inte helt självklart. I en stor del av ronden var det Mirjam som var den mest offensiva och Ruta fick försvara sig. Men gammal är äldst och i slutet av ronden lade Ruta in en extra växel som avgjorde Mirjams öde. Förlust i semifinal men ett överraskande och historiskt brons till Mirjam. Det blev Sveriges andra medaljplacering genom tiderna på shinkyokushins VM. Maria Lundin fd Stensson tog silver 2005 i Japan. 

Ytterligare en svensk deltog på tävlingen. Jonas Rosin från Karateförbundet och IFK-Kyokushin var inbjuden till att representera sin organisation. Jonas har utmärkt sig med topplaceringar på flera tävlingar och gjorde en stökig men strategisk smart match mot Yuto Eguchi från Japan. Han utnyttjade sin storleksfördel och japanen fick se sig besegrad genom domslut. I kvartsfinalen var motståndaren Juras Sokolovas från Litauen. En motståndare som var snäppet större och starkare än Jonas, och som hade studerat Jonas teknik. Jonas hade en strategi som var framgångsrik tills Juras växlade upp och tog segern genom att utnyttja sin storlek och kraft till fullo.