ShinKyokushin EM 2019
Europamästerskapen 2019 hölls i Litauen och värdlandet satte sin prägel på tävlingen. Litauen har stor erfarenhet av att arrangera stora tävlingar och denna gången höjde de nivån ytterligare. Det var ett genomtänkt upplägg, tidsschemat hölls, lagom långa uppvisningar och en streaming-produktion som höll en hög nivå.
Det märks nu allt oftare att arrangemangen anpassas utifrån hur det ser ut på streamingen. Det var extra roligt att arrangemanget höll hög klass, för de gjorde också deltagarna. För varje år som går höjs nivån och kanske ännu mer, så höjs "lägsta nivån". Det blir färre och färre som är där och "prövar lyckan". De flesta debutanter har gått den långa vägen via U16, U18, U21 och vet vad som krävs av dem. Dessutom är 2019 ett VM-år (var 4:e) och då brukar även nivån på EM vara lite extra hög.
Värdlandet utmärkte sin närvaro på flera sätt. Av 230 anmälda deltagare från 24 länder var 40 deltagare från Litauen. Något som även syntes på resultatlistorna. I övrigt var det inga större nyheter. Öst dominerar som vanligt och det är Polen, Ukraina och Litauen som har flest deltagare och tar flest medaljer.
Georgien och Azerbijan är starkast i herrarnas lättare viktklasser, men de klättrar uppåt i de tyngra klasserna och nästa års EM lär vi nog få se mer av dem. Bulgarien satsar på kvalite framför kvantitet och tar två EM guld på 9 deltagare och i det sammanmhanget måste man bara nämna Valeri "den otrolige". Att placera sig överst på pallen ännu en gång i extremt hård konkurrens (denna gången i kategorin -85 kg), är en beundransvärd insats utöver det vanliga. Hans förmåga att läsa motståndaren och anpassa sin fight därefter är fantasktisk och hans fysisiska förmåga att hålla samma tempo matchen igenom oavsett hur många förlängningar är lika fantastisk.
Västeuropas närvaro på prispallen är dock blygsam. Frankrike och Spanien knep dock varsitt brons i kumiten. Även i kata kategorin det öst som dominerar. Väst fick dock ett guld tack vare Belgien och ett brons tack vare Schweiz.
Sverige blev lottlöst detta EM, trots ett starkt team. Vi kom med rutinerade deltagare både i kata och kumite och var väl förberedda. Men våra motståndare var bevisligen ännu bättre förberedda. Men de svenska insatserna måste ändå uppskattas för vi gav de bästa ett hedersvärt motstånd.
Milad Samizade fick möta Jonas Eimonas från Litauen och de har mötts förr. Oddsen var till Milads favör, men Jonas hade självklart förberett sig. Det skulle inte bli lika lätt denna gång. Milad startade starkast. Han var rörlig och hans explosiva kombinationer såg ut att kunna avgöra matchen. Men Jonas höll ut och tog tillbaka lite i slutet av ronden och domarna dömde oavgjort. I förlängningen tappade Milad lite av intensiteten och Jonas tog mer plats i matchen. Men så bytte Milad teknik och satsade på låga sparkar, vilket gav honom fördel igen. Men strax innan slutsignal hände det som inte fick hända. Jonas träffar Milads haka med ett högt knä. Träffen skakar om Milad och det blir poäng till Jonas och förlust för Milad.
Sanne Larsson mötte nya talangen Csenge Toth från Ungern En explosiv tjej med en fightingstil som påminde mycket om henne tränare och tidigare EM-vinnare Edit Abraham. Explosiva tekniker, hårda krokar och en farlig offer-spark. Sannes taktik för att eliminera Chenges fighting var att ligga nära och vara offensiv för att inte ge Csenge utrymme i matchen. Sanne pressade bra med sina knäsparkar och taktiken tycktes fungera i cirka två minuter. Men sen visade det sig att Csenge hade en extra växel och då fick Sanne svårt att hänga med. Offersparkarna var otäckt när några gånger, men det blev till slut arbetsseger för Csenge.
Rasmus Bergström imponerade i första matchen då han mötte Ungerska Tamas Popvics. Tidigt i matchen hittade Rasmus en kombination som fungerade bra. Inledande slag och en avslutande insida lowkick var effektiv. Det tog en rond för att bearbeta benet och i början på första förlängningen klarade inte Tamas mer. Rasmus går vidare till kvartsfinal. Där fick Rasmus smaka på egen medicin Han mötte han hemmafavoriten Kestutis Radvila från Litauen. Det blev en match med mycket kraft mot kraft. Det såg ljust ut för Rasmus stor del av matchen. Radvila såg skakad ut och han blev märkbart besvärad av Rasmus hårda krokar. Men strax innan slutet av första förlängningen avslöjar Rasmus att benen tagit för mycket stryk, vilket ger Radvila ny energi. Rasmus räddas av klockan, men i sista förlängningen jagar Radvila det skadade benet. Rasmus försöker komma undan och ge igen, men nu är det Radvilas match. Det blir till slut förlust för Rasmus på domslut.
Ali Hayder hade antagit utmaningen att tävla i en tyngre viktklass än vad han normalt deltar i. Bakgrunden är att det ingår i Ali's VM förberedelser (öppen viktklass) att tävla mot tyngre motstråndare. Så betydligt lättare än sin motståndare Juras Solokovas från Litauen, satsar Ali på en rörlig fighting. Med snabba förflyttningar dansade han sig runt Juras, levererade hårda krokar och var ytterst nära att lyckas med ett par höga sparkar. Även i närkamperna svarade han stark trots viktskillnaden. Men Juras hamrade in hårda slag så fort Ali stod still och till slut gick det inte längre. En bra träff i mellangärdet slår luften ur Ali och tävlingen är över.
Simon Pålsson hade en lyckosam lottning. Han skulle passera två betydligt kortare och ganska stillastående motståndare innan semifinal. Den första var spanjor och hette Cristobal David Vidal. Den matchen blev som det var tänkt. Simon höll sig rörlig, attackerade i omgångar och höjde pressen i slutet mot ronden. När han satte in sin slutspurt pressade han David bakåt med knä mot kroppen och avslutade med ett knä mot huvudet. Träffen gav resultat och Simon gick vidare till kvartsfinal. Nästa motståndare påminde om den första både med förnamn, kroppsstorlek och fightingstil. David Andras från Ungern var dock lite mer offensiv än sin namne och Simon fick jobba hårdare för att få taktiken att fungera. Det leder till att han drar på sig en varning i matchen och när det var dags för Simons slutspurt träffar han olyckligt med ett slag på Davids haka. Huvuddomaren anser inte att det är träff nog för att ge varning och uppmanar de tävlande fortsätta. Men när matchen är slut har han ändrat sig och utdelar en varning till Simon som blir avgörande. Snöplig förlust och den sista svenska deltagaren var ute.